Undanflykter - Agnes Maltesdotter

Hej på er, Agnes här!

Jag flänger runt och har alltid haft svårt att sitta still. En inre stormvind drar mig alltid framåt, den får mig att vilja se lite mer hela tiden och jag vilar i att få vara påväg. När jag vill andas och varva ner huvudet brukar jag dra på mig löparskorna eller cykla tills bena inte orkar bära mig längre. Det har varit en resa att hitta hit, hitta mitt sätt att resa på. Jag älskar att träffa nya grymma människor och den här gruppen har verkligen lyft likasinnade profiler vilket är så så så så så otroligt fint. Så tusen tack till On Edge. 

I våras förändrades ganska mycket runt mig och i mig. Personen jag hade byggt upp framtidsdrömmar med valde att gå sin egna väg. Med smärta av att falla ihop och brytas ner till noll hade jag turen att omges av grymma energi-fyllda själar som hjälpte mig upp. Smärtan och Kents sista skiva drev mig och gav mig vind i segeln. Klättringen blev en heltidssyssla och sommaren var snabbt fullbokad, hösten med och ja vintern började jag våga drömma om. 

Det som hade ihjäl oss, var nog min iver att alltid vara påväg och stärvan att alltid se mer. Mina drömmar hölls tillbaka och jag fick därför inte vara jag med honom. Våra vägar drog oss åt olika håll men vi höll ihop en bra bit på vägen, båda kanske i hopp om att allt det som snurrade skulle lösa sig ändå. Jag jobbade fulltid på Cafe Pom & Flora i Stockholm, åt Ritalin för att kunna fokusera några timmar men hjärtat slog för något annat. Min passion för mat har alltid varit väldigt stor men mitt kök är utomhus med råvaror jag kan plocka från min trädgård eller skogen. 

Så en dag dök Alex in i mitt liv, mitt i den här röriga tiden. En tjej med sjukt mycket driv, stort hjärta och världens finaste energi. Hon och jag höll ihop och gjorde snart allt ihop. Tillsammans körde vi yoga ute på Bogesund, intill Cafe Parkvillan i en gammal lada. Där vi med spons fick det att gå ihop. Nu är Alex på sitt flyg mot Indien för att utöka sina yoga kunskaper och jag hoppas på att få möta upp henne i vinter. 

Sommaren knackade på dörren och jag packade min väska och slutade min tjänst på Caféet. Drog mig ner till Frankrike och vilade ut tankar och känslor, yogade intill havet sprangs längst med vinfälten och spenderade långa frukostar på La Belle Vue intill fantastiska Yvonne. Vidare mot Galicien där jag bodde tillsammans med Surfakademin i världens mysigaste hus vilande i eucalyptusskogarna med utsikt mot havet. Nya människor blev fina vänner. Dagarna spenderades vid fantastiska surfbryt och magarna fylldes med skratt och acai. En vecka och några dagar senare tog flyget mig till Arlanda där mina goda vänner från nu och förr plockade upp mig i en liten bil som tog oss hela vägen till Norge. Slingriga vägar till vackra dalar, långa vandringar för att bo bland molnen och höga berg med branta väggar att få klättra på. Norge helt enkelt. 
Från de norska fjällen till våra svenska mötte jag upp min vän Berna och nu väntade oss 23 mil på hästryggen. Med 7kg packning drog vi oss iväg på islandshästar och det tog oss cirka en vecka att rida över tre olika fjäll intill Ammarnäs. Efter köld-förstörda kinder och en sjukt fin upplevelse rikare satt vi oss helt urpumpade på energi på nattåget tillbaka till Stockholm. 

 

Väl hemma packade jag upp för att packa i nytt, och så hoppade jag på tåget som fick ta mig ner till Malmö. Här mötte jag upp min nuvarande kollega Anton som driver Amba Studios med mig. Vi fixade bilen så den blev sovbar och drog iväg. Biarritz, Pyrenéerna, La Belle Vue, Italiens västkust och alperna stod på önskeschemat. Här vill jag tacka alla våra sponsorer som gjorde det möjligt för oss.

 

Nu bär det av mot Norge för surf i någon månad, sen håller jag tummarna för alperna och kanske en kortare säsong i Åre. Sen ser jag en strand där borta, och jag tror den finns i Costa Rica. Sluta aldrig drömma.

/Agnes 


Vill du också dela din story? Maila stories@onedge.se