Säsongaren som valde att stanna kvar

Hejdär! Mitt namn är Ebba,  för två år sedan råkade jag flytta till en liten, isolerad alpby i Italienska alperna, och har sedan dess blivit kvar. Hur hamnade jag egentligen här? Och vad fick mig att stanna när säsongen var slut?

Född och uppvuxen i Lund, var jag relativt ensam bland mina vänner, om att tillbringa sportloven på alptoppar i Italien, tisdagskvällarna på klätterväggen och somrarna på en segelbåt. Studentstaden kändes liten, särskilt efter att ha varit på utbytestermin på Svenska skolan i London under andra året på gymnasiet. Att bo i London fick mig att längta efter att se alptoppar varje morgon och kväll och en dröm började sakta men säkert ta form. Så fort studentmössan åkte av sommaren 2014 började planerna på att åka ner och säsongsarbeta i alperna smidas. När mina vänner åkte till Asien för att backpacka, åkte jag med mina resväskor ner till den lilla isolerade alpbyn Livigno i Italien. Första säsongen arbetade jag som skidguide. Jag var en av de få säsongarna som verkligen försökte lära känna de lokala livigno-borna och bli en del av byn. Jag satsade på skidläraryrket och åkte tillbaka året därpå för att göra en vintersäsong till.

Det var under min andra säsong som skidlärare för en dansk skidskola, som tanken slog mig, tänk om jag skulle stanna? Vad händer om jag inte tar bussen hem till Sverige som de andra? När mamma och pappa ringde en gång i veckan blev svaret om när jag skulle hem luddigare och luddigare. Hemresebiljetten var att ta mig hem, men det var inte jag. Mitt hjärta sa åt mig att stanna.

 
IMG_2580.JPG
IMG_1542.JPG
 


Säsongen 2015/2016 var kort och påsken kom tidigt. Alla skandinaviska gäster kom ner över påsken i slutet av mars men inte senare. Säsongen var däremot fortfarande i full sving och alla mina italienska och engelska vänner hade minst en månad kvar i byn. Tack vare att jag hade passat barn om kvällarna, för ett av hotellen i Livigno, lyckades jag prata till mig ett jobb som bartender på min chefs brors hotell, där min svenska kompis hade jobbat hela säsongen. När säsongen här sakta men säkert led mot sitt slut, tog jag mod till mig och pratade med chefen för hotellet och fick jobb där även över sommaren. En vecka senare hade jag också hittat en lägenhet och jag blev kvar. Skidorna byttes ut mot cyklar och hike-skor. Snön smälte och gräset blev grönt.

Det var så fantastiskt att se skiftningen både i naturen, i och runt byn men också hos människorna som bor här. All den stress som vintern vanligtvis medför, var som bortblåst. Det var som att det var en helt ny by att komma till, där de lokala bjöd in dem som valde att stanna kvar efter vintern. Atmosfären handlade numera inte om After Ski, var den bästa festen var eller vilken av byns nattklubbar man skulle gå till just denna kväll. Nu var alla avslappnade och hade tid till att gå ut och njuta av alperna. Då Livigno är beläget 1816 meter över havet, ligger allt fokus om sommaren på att träna. Det var så fantastiskt att se och uppleva hur mycket de lokala älskar sport, att röra sig och må bra. Det var som en lekplats för vuxna med cykling, vandring, klättring med mera.

Under min sommar i hotellbaren mötte jag alla sorters människor; allt från belgiska turister, italiens kvinnliga nationallandslag i cykling som kom för att höghöjdsträna inför OS i Rio och italienska pensionärer som jag diskuterade väder med. Trots min bristfälliga ‘italienska steg 1’ från gymnasiet, lyckades jag få alla gäster att le och de brydde mig inte om att jag sa fel. Det var en stor utmaning att jobba och bo i en alpby där i princip ingen pratar engelska om sommaren. Men, det var väldigt bra att utmana sig själv på det sättet. Jag lärde mig himla mycket om hur det är att jobba i Italien och språket lärde jag mig till slut prata någorlunda flytande. När sommaren och mina slitiga bartenderpass var slut, kände jag mig starkare och tryggare i mig själv. Jag hade med andra ord växt lite som människa. 

När jag som ”ski-bum” valde att stanna kvar över sommaren, började människor som jag hade mött dagligen på bergen och i matbutiken se lite annorlunda på mig och var mer öppna för ett samtal än tidigare. Detta var något helt nytt och jag förstod snabbt att de såg mig på ett annat sätt nu när jag ville vara här på grund av min kärlek för byn, och inte att bara vara här och dansa runt om vintern. Det var också nu, som jag för första gången i mitt liv kände mig hemma. Jag kände ett lugn i kropp och själ som jag aldrig tidigare känt. Lund kommer alltid att vara ett slags hem för mig, för det är där jag kommer ifrån och där min familj bor. Men, Livigno är ett hem för mig enligt mitt hjärta. Det är här jag själv är igång med att skapa ett liv och mitt egna hem.. Det är här jag kan andas ut och slappna av. Stänga av och ladda om batterierna.

 

 
IMG_0121.JPG
IMG_1269.JPG
IMG_0515.JPG
 

 

Att bo i en alpby innebär alltid en viss spänning och man vet aldrig vad ödet har planerat åt en… För ett år och en månad sedan, var det en snöig lördag här i Livigno. Lördagar betyder bytesdag/transferdag, där alla gamla turister åker och de nya ankommer. Jag och mina danska kollegor var uppe på en av bergsidorna och hade en träningstimme med min dåvarande chef. Det hade snöat hela natten, så det låg ett fint lager med pudersnö över alla pister.
När vi precis ska gå in i en av gondolerna, för att komma upp till toppen av berget, får jag ögonkontakt med en italiensk kille. När jag såg in i de blå ögonen var det som att jag fick en elektrisk chock. Det var något som gav mig känslan av att jag kände honom, trots att vi aldrig hade mötts tidigare. Jag log och han log tillbaka. Några timmar passerade och jag började grubbla över dessa två blåa ögon som jag hade mött tidigare. Senare under dagen möts vi igen, vi hamnar ensamma i en sittlift och börjar prata. Jag inser där och då att jag har mött en tvillingsjäl. En som älskar att klättra, vandra i bergen, åka skidor och en massa andra äventyr. Vi byter nummer och resten är historia. Min älskade, älskade pojkvän som jag mötte i en skidlift är den mest fantastiska och bästa personen jag har i mitt liv. Han har tagit med mig på så många olika äventyr och både stöttar och pushar mig till att prova nya saker. Tänk att man kan hitta dessa fantastiska personer i en skidlift, ödet slutar aldrig att överraska en!

Den sista april i år, är det två år sedan jag flyttade till alperna. Det är det absolut bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Så, om du står inför valet att stanna eller åka hem till Sverige efter skidsäsongens slut – stanna! Du kommer ha den bästa sommaren i hela ditt liv, hitta ditt lugn, din ro och din själ. Och njut av alla nya spännande äventyr!


Lite snabb fakta om Livigno:
* Byn ligger 1816  m.ö.h.
* Byn ligger på gränsen till Schweiz och ca 1 timme från St Moritz-

*   Namnet härstammar från ett gammalt tyskt ord för “Lavin”-

*   Livigno var isolerat från omvärlden fram tills tunneln “Munt La Schera” mot Schweiz byggdes 1965. På grund av detta kallas Livigno ofta av italiensk tv för “Lilla Tibet”-

*   Livigno har en av Europas bästa “Snowparks”.

*   Byn är tullfri/skattefri, vilket innebär att shopping i form av alkohol och parfym är billigt.

*   Svenska Skidlandslaget i längdåkning kommer ofta hit och tränar.

Massa kramar från Ebba


Vill du också dela din story? Maila stories@onedge.se