Japan med brudarna - by Emma

Japan med brudarna - by Emma

Hej på er!
Jag heter Emma Ingemann och kommer från en liten ö som heter Dalarö ute i Stockholms skärgård. Jag är precis hemkommen från min andra sväng i Japan som jag mer än gärna skulle vilja dela med mig av. 

Två år i rad har jag fått den fantastiska möjligheten att åka till Japan för att åka skidor med vad som har kommit att bli mina bästa tjejkompisar, det har varit precis lika drömmigt som det låter.
Allt drog igång för snart två år sedan, när jag för första gången träffade en av mina nuvarande vapendragare Hanna på en hemmafest och började snacka skidåkning. Hanna hade precis varit i Japan året innan och behövde inte säga mycket mer än att vi borde dra ihop ett tjejgäng och åka.
Sagt och gjort, samma vinter gjorde vi vår första månad i Niseko tillsammans med vår tredje part Sofia och kära Fredrika som vi lärde känna via freeride. Efter den resan var jag såld. Jag köpte bredare skidor och hela året därefter blev en lång väntan på att få åka tillbaka. Nu är jag precis hemkommen igen och kan inte sluta leka med tanken att åka tillbaka.

Skidåkning har alltid varit en stor del av mitt liv, så stor som den kan vara när man bott, pluggat och jobbat i Stockholm. Men jag har alltid velat att den skulle få ta mer plats, utvecklas och ta mig till nya platser, vilket den har fått göra! Det var med skräckblandad förtjusning jag åkte första året, offpist åkning var ju aldrig något jag ägnat mig åt, jag hade ju bara sett bilder, filmer och fått läsa om denna upplevelse att få flyta fram i bottenlöst puder.
Jag föll pladask, bokstavligt talat, vilket inte gör något eftersom man landar mjukt, men främst bildligt. Jag upplevde vad som förmodligen var min starkaste ”jaha”-upplevelse någonsin. ”Jahaaa, kan det vara såhär att åka skidor?!”. Att få flyga fram utan motstånd mellan träden och samtidigt få bli täckt av snö. 

 
japan1.jpeg
japan2.jpeg
japan5.jpeg
 

Något jag uppskattar väldigt mycket är hur lättillgänglig orörd snö är och hur tyst och stilla allting blir så fort du tar dig utanför systemet. De stora snöflingorna som sakta dalar ner från himlen och lägger sig som ett täcke över allt. Det var helt enkelt en månad av total njutning. Eller ja som ni vet har man ju bättre och sämre dagar, ibland tar det emot att behöva knäppa på sig ett par stenhårda pjäxor och veta att det bara kommit 2 cm under natten, men ändå!

Och dessa tidiga mornar med -30 grader i upplevd temperatur, frost bites, kalla fingrar och tår, krampande muskler som du inte ens visste att du hade och svettiga hikes upp på toppen. Och när du knatar upp emot toppen med vinden piskande i ansiktet, när du inte känner varken näsa eller kinder längre, samtidigt som du svettas och undrar om nån av den träning du ägnat dig åt innan lönar sig? När du inte ser längre än 2 kanske 3 meter framför dig, då, just då ställer du dig frågan ”Varför gör jag det här?”. Vi hade till och med en bergsguide som som höll i en lavinkurs på vårat boende som frågade oss ”Do you girls only ski in snowstorms?”.

Men sen kommer man upp och kasta av sig ryggsäcken med skidorna, (tyvärr inte alltid bevittna nån fantastisk vy men…) efter det kommer belöningen. Och det går nästan inte att beskriva, total lycka, du glömmer att du ifrågasatt det tidigare, att du svurit, svettats och snorat på vägen upp. Du glömmer att benen krampar och alla andra tankar du någonsin tänkt. Du skrattar högt och när du kommer ner vill du inget annat än att göra det igen.

 
japan3.jpeg
japan4.jpeg
Japan6.jpeg
 

Våra dagar såg i stort sätt likadana ut. Vakna tidigt, kolla snörapporten, 30 cm, 40 cm, 50 cm, första veckan skämde bort oss rejält i år och jag tror vi alla hade våra livs bästa skiddagar. Finfin skidåkning och kopiösa mängder snö gör en bortskämd, och tyvärr så kommer det inte 50 cm nysnö varje natt… som tur är så kan man underhålla sig med annat också! Vi levde på ristrianglar, ramen, sushi och dumplings, det finns många fina onsen (japanska varma källor) bara runt om i byn, annars är Kutchan och karaoke med "all you can drink” en upplevelse!

 
Japan7.jpeg
Japan9.jpeg
 

Tillsist vill jag dela med mig av en insikt och en uppmuntran till andra tjejer. Redan första året insåg vi att vi i stort sätt var det ända tjejgänget, i alla fall där och då. Skidåkning är en mansdominerad sport, men jag har aldrig riktigt mött macho jargongen som tyvärr tydligen kommer med den ibland. ”Vad gör ni här? Borde inte ni vara hemma och åka?”, ”Vem av er är bäst?”, ”Vad kan ni göra?”… För vissa sticker det något otroligt att 5 unga tjejer kommer hela vägen till Japan för att åka skidor, och vad spelar det för roll vad vi kan? Eller vem som är bäst? Klyschigt nog är vinnaren den som har roligast och jag vill bara uppmuntra alla som vill, att åka! Jag hade bara drömt om resor som den här tidigare och tack vare att jag lärde känna andra ascoola tjejer med samma brinnande intresse så hamnade jag där. Så tack On Edge för att ni för alla dessa ascoola tjejer tillsammans! 


Vill man följa mig på andra äventyr så finns jag på instagram under namnet

 


Vill du också dela din story? Maila stories@onedge.se