Portugal Follow up - Annas story 2.0

Portugal Follow up - Annas story 2.0

Hej!

Att glida på ett bananskal sammanfattar mitt liv ganska bra. I mitt 24-åriga liv är det hittills så saker har hänt för det mesta. Ett tillfälle har gett en möjlighet, ett snabbt beslut har tagits, och inte en så lång tid därefter är jag någon annanstans. Jag har alltid fasat inför att planera. En kombination av ganska dåligt tålamod och ett stort behov av att känna frihet och svängrum gör att jag upplever planering som en inkräktande fiende. Efter att jag tog studenten för fem (FEM?! herregud!) år sedan fick jag jobb i Paris och flyttade dit med en veckas varsel. Efter ett år där var det dags för nya äventyr. Jag ville flytta till alperna och kirrade då ett jobb i Chamonix och två veckor efter jobbintervjun var jag på plats. Jag ÄLSKAR när sträckan från idé till verklighet är kort för då hinner inte huvudet börja tveka, tvivla eller spinna iväg totalt. Ni trogna OnEdge-läsare kanske kommer ihåg min story från i höstas när jag var ute på en spontan tripp runt om i Europa? Jag hamnade då bland annat i Portugal och kände mig så hemma där vilket slutade med att jag bestämde mig för att flytta dit. Samma oplanerade spontana mönster igen.

EDAC5FD9-7492-471F-A877-687C6F57C5B7.jpeg

Jag har varit i Portugal flera gånger innan men då framförallt nere vid Algarvekusten där man hittar gigantiska klippor, massa god grillad fisk och mängder med glassätande brittiska turister. Det finns absolut en hel del guldkorn där men Portugal har en lång kust och, liksom Sverige, är det ett avlångt land vilket innebär en stor variation i landskapen. Drar man sig längre norrut är det helt annorlunda. Lummigare, tystare och fler "pasteis de nata"-ätande portugiser. (Pasteis de nata är en supergod portugisisk bakelse)

En av mina närmsta vänner befann sig i samma sits i livet - vi visste inte riktigt vart vi skulle, vad vi skulle göra eller var vi ville hamna. Istället för att grotta ner sig över de stora frågorna ensam på kammaren beslutade vi oss för att fortsätta fundera på det - men tillsammans i Lissabon istället. Tack vare en kompis lyckades vi hitta en lägenhet mitt i staden. Jobb? Det löser sig. Ibland får helt enkelt kontot sina neråt lite.

Lissabon är en fantastisk stad. Stämningen här är influerad av de färgglada husfasaderna, den mångkulturella bakgrunden och det varma klimatet. Portugal har präglats av en historia av att vara ett av de mäktiga imperierna i världen, men även av det tuffa förfallet därifrån. Det var inte längesedan som landet var styrt under en diktatur. Deras historia har format portugiserna till ett ödmjukt folk. Som jag nämnde innan så bodde jag i Paris tidigare - en stad jag älskar men som också har ett ganska tufft storstadsklimat. Lissabon är inte lika stort, upplevs aningen snällare, lite mer accepterande och... mindre pretentiöst :). Just nu händer det massor av saker runt om i staden. Nya restauranger, butiker och gallerier öppnar upp varje vecka.

Numera jobbar jag som cykel-, hike- och kajakguide för ett tour-företag här i Lissabon. En vän till mig från Chamonix fick reda på att jag flyttat till Lissabon och satte mig i kontakt med en vän till honom som bor här - och vips så hade jag ett jobb. Jobbet passar mig som handen i handsken pga 1. jag får vara utomhus 2.  jag får röra på mig 3.  jag får vara omgiven av fantastisk natur = tre ingredienser jag måste ha i mitt liv för att må bra. Jag mår sällan så bra som jag gör när jag får vara ute i naturen, ta ett djupt andetag och bara TA. IN. DEN. HÄR. STUNDEN.

Jag lär mig nya saker hela tiden. Allt ifrån hur man fixar en söndrig cykel, varför Portugal är ett sånt intressant land och massa andra saker av alla de människorna jag möter. Jag är glad att jag vågar ge mig ut på sådana här äventyr. Egentligen har jag ingen större mountainbike eller kajakerfarenhet men jag försöker att ha lite Pippi-mentalitet. ”Det har jag aldrig provat, så det klarar jag helt säkert”. Pippi är för övrigt antagligen en av de bästa förebilderna vi har. Tror man på sig själv brukar det mesta gå.

Annars då? Vår lägenhet råkade även ligga vägg i vägg med en fantastisk yogastudio så mycket av min tid spenderas där. Vi har mediterat i skogen med ett gäng hippies, klättrat och blivit vegetarianer. Annars hänger vi med våra kompisar, målar, spelar ukelele, sjunger, bollar idéer, äter, sover och lever. Jag kommer vara kvar här tills vidare. I alla fall tills att jag får en annan idé om vart jag skulle vilja bo, eller tills den dag jag kommer på vad eller ens OM jag vill plugga - eller av någon annan anledning som jag inte är medveten om just nu. Vi får se helt enkelt. Just nu trivs jag väldigt bra och det är det enda som räknas.

Generellt känns det nyttigt att kasta sig ut för ett stup (OBS! metaforiskt) för att se om man ens vingar bär en, lära sig att lita på att saker kommer att lösa sig på ett eller annat sätt, och att man kanske inte behöver alla säkerhetslinor fastsatta hela tiden. Räcker det ibland med att endast köpa en flygbiljett någonstans för att sedan se vad som händer? Antagligen. Planering är överskattat. Det berömda bananskalet man kan glida på funkar alltid som en bra lösning annars, iallafall för mig ;)

Vill ni se mer av Lissabon/Portugal kan ni följa mig på instagram: annabodin eller höra av er till mig på Facebook.

KRAM!


Vill du också dela din story? Maila stories@onedge.se