Ett annorlunda jobb

Ett annorlunda jobb

“Så kul att Nicolinas dröm gick i uppfyllelse! Hon pratade så ofta om att bli delfintränare när vi var små och nu har hon äntligen nått sitt mål!

Det var min gamla barndomskompis kommentar när hon stötte på min mamma hemma i byn. Jag har själv inget minne av att jag ville bli delfintränare när jag var liten. Jag minns starkt att jag ville bli psykolog. Min blyga sida lärde mig tidigt att bli en bra lyssnare.

Det var inte lätt att vara 16 år och stå inför valet att välja det rätta gymnasiet. Jag visste dock att det inte var något som lockade kring den lilla ön Öland där jag bodde. När jag vet att något är rätt så känner jag det i hela kroppen och får en pirrig känsla i magen. Den känslan fick jag när jag hörde om det lilla gymnasiet i Norrköping; Himmelstalundsgymnasiet. Vid den här tiden visste jag inte riktigt vad jag ville bli men jag har alltid älskat djur och tre år av att studera zoologi och tropisk anläggning kändes så rätt.

Under de tre åren jag spenderade på djurparkslinjen växte min passion för träning och delfiner. I slutet av utbildningen fanns det en möjlighet till utlandspraktik. Ett av ställena som introducerades för oss var ett delfincenter i Palau. Palau, var är det? Palau är en liten, liten ö-grupp öster om Filippinerna med en befolkning mindre än Öland. Jag fick den stora chansen att åka dit på praktik i en hel månad. Jag var helt överlycklig. Så fort jag kom till Dolphins Pacific där jag skulle vistas den kommande månaden så kände jag den där välbekanta känslan; det här känns så rätt! Här vill jag jobba. Den vackra naturen, de trevliga ö-människorna och delfinerna, allt var perfekt. Jag arbetade hårt under min praktik vilket resulterade i ett jobberbjudande. Jag kände mig som den lyckligaste i världen! Så kan vi snabbspola fram två år; Jag är 21 år gammal och anländer till Palaus flygplats för en andra gång, den här gången som anställd delfintränare på Dolphins Pacific. Min dröm hade gått i uppfyllelse!

 
PC181071.JPG
 

Dolphins Pacific är en icke vinstdrivande organisation som byggdes mitt ute i havet mellan några ”Rock Islands”. Ett av huvudsyftena med att bygga anläggningen var att alla människor skulle kunna ha möjligheten att se delfiner, även personer med handikapp - så hela anläggningen är anpassad så att personer med rullstol smidigt ska kunna ta sig runt. Det är alltid en fantastisk känsla när man får bevittna människors första möte med delfinerna och se hur hela deras väsen lyser upp. Men en del använder sig av andra sinnen, som den gången när vi hade blinda pensionärer som reste hela vägen från Japan för att få uppleva närkontakt med delfinerna. Deras ansikten utstrålade ren glädje när de fick känna delfinerna under sina händer för första gången. En gång var extra speciell. Det var en ung tjej i 20-årsåldern som kom till oss tillsammans med sin familj. Hennes sjukdom gjorde att kroppen inte kunde ta upp kalorier och hon var inte förmögen till att varken gå eller prata. Det enda sättet denna unga tjej kunde uttrycka sina känslor på var genom att höja eller sänka sina axlar. Hon och hennes familj spenderade en hel dag med våra delfiner. Hennes familj var överlycklig över att få så mycket kontakt med delfinerna men såklart kunde vi inte se tjejens reaktion. Några dagar efter deras besök fick vi ett långt mejl av hennes pappa där han uttryckte sin tacksamhet. Efter dotterns erfarenhet av att simma med delfiner öppnades en ny möjlighet för henne att utrycka sina känslor på; För första gången i sitt liv kunde hon gråta.

Något jag värderar enormt med mitt jobb är att all interaktion sker på delfinernas villkor. Skulle det vara en dag som en delfin inte vill vara med så är det helt okej - men vanligtvis så vill de alltid vara med gästerna, då de är väldigt sociala och nyfikna varelser. Jag och mina kollegor får möjlighet att träna alla delfinerna efter ett roterande schema så man får chans att bygga ett starkt band med varje individ. Till exempel så är jag just nu huvudansvarig över mamma Roxy och hennes 1-åriga bebis Chenti. Det är obeskrivligt, det band man bygger upp med delfinerna genom att interagera med dem varje dag. Villkorslös kärlek passar nog bäst. Jag är tränaren som lär delfinerna nya tricks men jag känner samtidigt att de lär mig minst lika mycket, om inte mer.

 
PA120016.JPG
 

Innan jag flyttade till Palau så hade jag en slags bild av att den dagen jag kom hit och började jobba som delfintränare skulle alla mina problem magiskt försvinna. Jag menar: vem kan ha bekymmer om man bor på en paradis-ö och jobbar med delfiner hela dagarna?

Det visade sig snart att även om man har sitt drömjobb och bor mitt ibland palmerna så existerar fortfarande problem i ens liv.  Det tog ett bra tag innan jag kunde anpassa mig till den japanska och Paulanska kulturen. De två livsstilarna är varandras motpooler. Japanerna är strikta perfektionister och Palaunerna är typiska ö-människor - ”ingen stress, vi tar det imorgon”. Det som var mest frustrerande var att hela dagarna vara omgiven av ett språk jag inte förstod: japanska. Jag insåg hur mycket jag saknade att prata mitt egna modersmål. Vid den här tiden var det inte alltid möjligt att få kontakt med de där hemma då de var åtta timmars tidskillnad, bakåt i tiden och internetkontakten bröts om det kom en för stark vindpust. De dagar det hade varit svårt på jobbet och jag inte kunde kommunicera med min familj och nära vänner hemma i Sverige brukade jag starkt ifrågasätta mitt val att flytta till Palau.

Trots min stora hemlängtan kände jag att jag inte hade kommit så här långt för att ge upp. Varje dag efter jobbet satte jag mig ner med en av mina japanska kollegor och pluggade japanska. Idag, fyra år senare, känner jag mig bekväm med att både prata och lyssna på japanska.

Vad jag inte märkte var att jag växte mycket under den perioden - Det gör ont när knoppar brister, som Karin Boye säger. Innan hade jag alltid varit en perfektionist och jag avskydde att göra misstag. Men jag lärde mig efter ett tag att acceptera och ta ansvar för mina misstag - och jag insåg på samma gång att ”misstag” faktiskt inte existerar. Varje gång jag tog ett snedsteg så växte jag och tog ett steg närmare den rätta vägen.

 
P3010245.JPG
P1291354.JPG
 

Idag har jag en bra balans i vardagen. Jag har äntligen lärt mig att kommunicera och förstå mig på mina japanska och palaulanska kollegor och deras kultur. Jag njuter i fulla drag av att träna mina älskade delfiner, det är fortfarande utmanade då det är levande individer man jobbar med. Jag gillar att ingen dag är den andra lik.

Mina vänner här i Palau kommer från jordens alla hörn och en av dem kommer från Danmark! Så med henne brukar jag prata svenska och hon danska tills vi båda ger upp och byter till engelska. Jag gillar att på mina lediga dagar ge mig ut på havet med mina vänner och uppleva den vackra naturen som Palau erbjuder. Palau är känd för dess spektakulära undervattensvärld. Det är det som är så häftigt när man scuba-dyker: man får bokstavligt talat uppleva en helt ny värld! Det är en magisk känsla att få se en gigantisk mantas passera centimeter ovanför ens huvud eller att få simma i tystnad, sida vid sida med en söt sköldpadda - det är balsam för själen det.

 
P3010278.JPG
 

Drömmar är något helt fantastiskt. De ger oss livsenergi och glädje. Med säkerhet kommer du att behöva jobba hårt för att nå dit du vill men det kommer att vara värt det. Det handlar inte så mycket om målet i sig, det handlar om att njuta av vetskapen att du varje dag jobbar för något som du tror på. Personligen tror jag att det är meningen med livet; att växa och uppnå vår fulla potential. Det är när vi går utanför vår comfortzone som vi växer. Om du gör något som känns skrämmande eller utmanande så är det ett tecken på att du är på rätt väg.

Efter att ha jobbat de senaste åren med interaktionsprogram och delfinterapi så har jag insett mer och mer att jag vill jobba med att hjälpa andra. Det ger så mycket. Jag har ett år kvar av mitt kontrakt här i Palau sen känner jag att jag vill hem ett tag till kalla Sverige. Äta mängder av svensk mat, kela med mina katter och bara vara. Det kommer bli helt underbart. Men nu ska jag fortsätta att leva i nuet och njuta av min tid med mina delfiner.

Stor kram på er!
/Nicolina

P.S.
Om det är någon som är intresserad av att besöka det här paradiset så rekommenderar jag att kolla in de här sidorna. Och för er där ute som är scuba-fantaster så är det här stället ett måste! Skicka iväg ett meddelande när ni är här så tar jag med er ut på äventyr!

https://www.pristineparadisepalau.com

http://dolphinspacific.com/en/index.php

Instagram @nicolinasvensen