Resestory: Nya Zeeland - by Johanna

Hallå där fina ni! 

Johanna Nilsson heter jag och kommer från den lilla västkuststaden Lysekil. Jag har alltid haft ett spring i kroppen efter att se nya platser, träffa nya människor och lära mig mer. Efter studenten tog jag två år för att varva jobb med resande och jag tänkte att ni skulle få hänga med på min senaste resa. En resa som var tänkt att bli två månader lång men som i slutändan gav mig nio månader och ett hem på andra sidan jorden.


Jag vaknar upp på ett hostel i Auckland. Några timmar tidigare körde jag min resekompis till flygplatsen. Är nu ensam på andra sidan jorden utan någon som helst plan. Jag kan åka vart jag vill och göra vad som helst. Det ilar i magen av nervositet och rädsla men jag känner också det där pirret av att ha tagit klivet utanför min comfort zone.

Jag bestämmer mig för att lämna Auckland och boka en bussresa ner till Wellington. Resan tar åtta timmar och vi åker genom gröna kullar fyllda av får, förbi sjöar och små samhällen. När jag går och lägger mig den kvällen i min rangliga hostelsäng har jag ingen aning om hur mycket den här resan ska komma att betyda för mig, vilka platser jag ska få uppleva och vilka människor som ska kliva in i mitt liv.

 
15C24544-D73E-494B-B32B-20F2E2D4A0DD.jpg
 

Wellington blev en plats att kalla hem. Här fick jag mina första nya vänner, här firade jag jul och nyår och det var också den platsen jag senare under resan återvände till för att bo och jobba på i några månader. I hamnen och på Cuba street står det alltid någon och spelar på ett instrument och sjunger, på tvärgator ligger det mysiga caféer och bra barer. Människorna som bor här är varma och öppna, kreativa och lugna trots att det är en relativt stor stad.

 
 Utsikt från Mount Vic, Wellington.

Utsikt från Mount Vic, Wellington.

 

Är man i Wellington bör man absolut ta sig en tur till Khandallah och bestiga Mount Kaukau. Det är en hike som tar dig ca 35 minuter och ger en 360 graders utsikt över hela staden, plus att man på en molnfri dag kan se sydön därifrån. Mount Victoria är lätt att ta sig till från stadskärnan och ger också en fantastisk utsikt, men om man vill ifrån det typiskt turistiga och få en snäppet vassare vy så är Mount Kaukau absolut värd den lilla extra tiden. 

Vill man ifrån staden en stund och se mer natur så är Island bay jättefint, det tar ca 25 minuter med buss från centralen. Har man bil så är Petone och Baring head två platser som är perfekta dagsutflykter.

 
 Mount Kaukau, Wellington.

Mount Kaukau, Wellington.

DSC_0978.jpg
 Baring Head.

Baring Head.

 Island Bay, Wellington.

Island Bay, Wellington.

 Island Bay, Wellington.

Island Bay, Wellington.

 

Om man älskar mat, kaffe och fika lika mycket som jag så är Wellington the place to be. Bästa brunchen hittar du på Plum som ligger på Cuba street. Lite längre upp på gatan ligger Olive som är ett jättemysigt café med en innergård som är full av palmer och spretiga växter. På tvärgatan. Vivian street, ligger second hand butiken Recycle Boutiqe som har massvis med fina kläder till nästan noll och inget. Perfekt om man som mig inte hade räknat med att Nya Zealand skulle vara riktigt kallt emellanåt och behöver införskaffa en extra tjocktröja.

Andra ställen som verkligen är värda att besöka är Midnight Espresso vars vegetariska tacos är himmelsk, Chocolate factory där man kan köpa hemmagjord choklad och dricka riktigt gott kaffe, Best ugly bagels för goda bagels eller The Library om man är sugen på bra drinkar i lyxig vardagsrumsmiljö. Ett annat tips är att gå till Fringe bar när dom har open mic, så himla många duktiga människor som kommer dit och uppträder.

Det är värt att leva på nudlar och vatten resten av resan för att kunna äta sig igenom den här staden, I promise! I Wellington kan man både hikea, dricka grym lokalbryggd öl, dansa sig svettig och uppleva kultur genom Te papa museum och allt kreativt som konstant händer.

 
 Abel Tasman National Park.

Abel Tasman National Park.

 

På sydön hyrde jag en bil men det finns ju flera olika sätt att ta sig runt, som buss, tåg eller att lifta med någon. Jag skulle dock verkligen rekommendera att ha bil eller att åka med någon som har det då man tyvärr missar väldigt mycket om man åker buss. Med bil kan du ta det i din egen takt, stanna vart du vill och ta dig till platser dit det inte går kollektivtrafik.

Första natten i bilen sov jag på en camping ute i ingenstans och undrade lite vad sjutton jag hade gett mig in på. Men efter bara några dagar så träffade jag en tysk tjej som behövde skjuts till samma plats som jag skulle till och det slutade med att vi reste ihop i tre veckor.

Jag började med att ta några dagar och upptäcka Abel tasman (finns många bra och billiga campingar där, ex Kina recreation reserve där man kan parkera precis vid vattnet och det kostar ca 30kr) och det är så vackert. Min nya bilsambo och jag åkte sedan västkusten ner och mitt favoritställe där var Hokitika Gorge och naturen där omkring. Vi körde sedan vidare ner mot Haast pass och här finns oändligt med mäktiga vattenfall att stanna vid men framför allt så är Blue pools en magisk plats. Finns en grym camping precis där som heter Cameron Flat campground.

 

 
 Kina recreation camping, Abel Tasman.

Kina recreation camping, Abel Tasman.

 Hokitika Gorge.

Hokitika Gorge.

 

Vi åkte sedan vidare ner mot Wanaka som är en litet samhälle vid en sjö. Här besteg vi Roys peak, duschade för första gången på väldigt länge och åt mängder med jordnötssmörsmackor. Skulle rekommendera alla att gå Roys peak, det går inte att beskriva hur mäktig utsikten är när man kommer upp på toppen. Hiken är 16 km lång varav åtta av dessa är i uppförsbacke men det är väl värt på toppen sedan.

Efter Wanaka åkte vi ner till Queenstown, naturen kring är jättefin men blev tyvärr lite besvikna då det var riktigt turistigt. Därför åkte vi ganska snabbt vidare till Glenorchy som ligger ca 40 minuter från Queenstown med bil. Naturen här är så att man står och gapar och har man tid så är mitt tips att gå längst Routeburn track i några timmar.

Vi skippade faktiskt Milford Sounds vilket jag kan ångra lite i efterhand men vi valde the Caitlins istället som är den södra östkusten. Hit går det bara att ta sig med bil och det märks då det inte alls är lika fullt med folk. Tips här är; Waipapa Point lighthouse, Curio bay där det kryllar av delfiner, Cathedral Coves, Nugget Point lighthouse och att ta sig tid att stanna på några av alla vattenfall som finns längst vägen.

 
 Roys Peak, Wanaka.

Roys Peak, Wanaka.

 
 
  Purakanui Falls Catlins.

 Purakanui Falls Catlins.

 Otago Peninsula, Dunedin

Otago Peninsula, Dunedin

 

Vi avslutade vår roadtrip med Dunedin, Lake Pukaki/Mount cook, Lake tekapo och till sist Christchurch och Akaroa. Lake Pukaki och Mount cook var enligt mig det vackraste på hela sydön, om man måste prioritera så åk dit! Christchurch är en plats som har blivit drabbad hårt av jordbävningar men som är riktigt häftig då dom håller på att bygga upp staden på ett coolt och nytänkande sätt.

När jag hade lämnat tillbaka bilen och kramat min tyska vän hejdå tog jag mig upp till Blenheim. Där blev jag först blev lurad på jobb och hamnade på ett riktigt risigt hostel men det ordnade sig till slut. Jag hamnade i ett boende som var som ett litet kollektiv där vi allihop bodde i flera veckor, jobbade på vingård ihop och blev som en familj. Blenheim i sig är inte mycket att ha förutom jobbmöjligheter men kör man via Blenheim så är Whites bay och vinprovning två måsten.

 
 Mt Cook/Lake Pukaki.

Mt Cook/Lake Pukaki.

 Tre fina vänner på vårt vingårdsjobb i Blenheim

Tre fina vänner på vårt vingårdsjobb i Blenheim

 

Sista delen av min resa spenderade jag i Wellington där jag bodde ihop med tre andra i ett stort hus uppe i bergen. Jag jobbade på restaurang i några månader och staden blev som ett andra hem. Resan avslutades med att bila igenom Nordön som är väldigt annorlunda men också helt otroligt vacker.

Det bästa på nordön var utan tvekan Tongariro Crossing som är en 20 km hike genom helt otrolig natur. Andra platser som är väl värda ett besök är Shine falls, Mahia bay, East Cape lighthouse, Opotiki beach, Matai bay och västkusten längst Northland.

 
DSC_1156.jpg
 Tongariro Crossing.

Tongariro Crossing.

 Opotiki beach.

Opotiki beach.

 

Vad som från början var tänkt att bli några veckor slutade i nio månaders resande och det visar väldigt tydligt hur fint livet är när man tar det dag för dag och inte har några direkta måsten. Hur människor man möter och platser man besöker bara får en att vilja se mer och lära sig mer. Allt är inte lätt och kul när man reser ensam men allt som kanske känns tungt i stunden löser sig på ett eller annat sätt, man är aldrig ensam för det finns alltid någon mer som känner likadant. Slutligen vill jag bara säga, ÅK!

Kramar

/Johanna 

@johannaan


Vill du också dela din story? Maila stories@onedge.se